Om boken
”Almarill tände rökelserna på sitt lilla altare och lät den
aromatiska doften skölja över henne. Hennes kraft var inte stor nog att hålla
flickan gömd längre.
Det var dags…
Tiden var inne att föra Embla hem genom dimmorna. Hon borde bara vara runt
fjorton år och helt ovetande om sitt ursprung.
Almarill bet sig i läppen. Flickan skulle inte vara redo att anta den roll
översteprästinnan förberett åt henne, men det fanns ingen tid att förlora.
Djupt ner i Ards inre har mörka krafter satts i rörelse, ett mörker som hotar
att sprida sig och ta över hela Världsträdet.
Embla skulle bli vikten på vågskålen som jämnade ut balansen igen, bara flickan
var stark nog…
Almarill suckade djupt, lät de vita runorna tankfullt rulla mellan fingrarna
och viskade;
’Magum av Quo, jag har ett uppdrag till dig.’”

Mitt omdöme
Försöker minnas om jag läst något liknande,
någonsin. Långt bak i hjärnvindlingarna hittar jag en Arthur-saga ur Morganes ”point
of view”. Dock är det här nordisk mytologi. Berättelsen känns genuin och
autentisk i sin sagoform. Mörka krafter, ljusa krafter, alver, besvärjelser och
prästinnor. Ingenting är enkelt och ingenting är självklart. Jag gillar att boken
har så många olika kvinnliga karaktärer. På bara 225 sidor är det en hel värld
som väcks till liv. En bok att försvinna in i och som sedan stannar kvar.